Det glesare i ledet med kamrater från min militärmusikantiska tid.
Nu har min kamrat Jan-Bertil Gudtavsson fagottist från Uppsalaåren tagit det där sista steget till den där platsen som vi inte vet om den finns eller om det bara är något vi drömmer om.
Träffade Jan-Bertil eller Gustav som  han benämndes i kamratgänget då jag som nyutnämnd musiksergeant kom till F16 musikkår I Uppsala.
Svårt att beskriva den härliga känsla som omslöt mig då jag trädde in i den musikkårsmiljön med sin alldeles speciella miljö.
Gustav var en mycket speciell man och musikant med sin dalkarlsgrund.
Tack Gustav för allt du stod för och vänskapen du alltid visade.

Vila i frid 

Nils-Åke Nilsson 

Lärde känna Jan -Bertil då han bosatte sig i östra Blekinge och började spela med den lokala musikkåren i Jämjö. Ja, han bodde inte långt ifrån där jag bor. Han var, precis som Nils-Åke skriver, en mycket speciell man. Han berättade mycket om sin militärmusikaliska bana, han var ju ess-kornettist från början. Och många historier om detta. Han berättade också mycket om sin tid i Radiosymfonikerna, bl.a. tiden med  Sergiu Celibidache .

Jan-Bertil kunde vara rätt så giftig i sina kommentarer. Gentemot dirigenten i Jämjö Musikkår, sa han "så hade inte Celibidache gjort". Ja, han skrädde inte orden, men han var flitig och var alltid med på alla repetitioner och spelningar med musikkåren, bl.a. så bangade han inte för att spela utomhus på Valborg med en av sina väldigt dyra fagotter. Men sista gången han var med o spelade började ambisen krångla så han fick tyvärr sluta, men jag hade fortsatt kontakt med honom efter detta. Sista gången jag träffade honom var i den lokala mataffären i Jämjö. Då var han rätt så dålig fysiskt, men psykiskt var han pigg, med rappa kommentarer som vanligt.

Må han vila i frid!!

Anders Karlsson