Det glesare i ledet med kamrater från min militärmusikantiska tid.
Nu har min kamrat Jan-Bertil Gudtavsson fagottist från Uppsalaåren tagit
det där sista steget till den där platsen som vi inte vet om den finns
eller om det bara är något vi drömmer om. Träffade Jan-Bertil eller
Gustav som han benämndes i kamratgänget då jag som nyutnämnd
musiksergeant kom till F16 musikkår I Uppsala. Svårt att beskriva den
härliga känsla som omslöt mig då jag trädde in i den musikkårsmiljön med
sin alldeles speciella miljö. Gustav var en mycket speciell man och
musikant med sin dalkarlsgrund. Tack Gustav för allt du stod för och
vänskapen du alltid visade.
Vila i frid
Nils-Åke Nilsson |
Lärde
känna Jan -Bertil då han bosatte sig i östra Blekinge och började spela
med den lokala musikkåren
i Jämjö. Ja, han bodde inte långt ifrån där jag bor.
Han var, precis som Nils-Åke skriver, en mycket speciell man.
Han berättade mycket om sin militärmusikaliska bana, han var ju
ess-kornettist från början.
Och många historier om detta.
Han berättade också mycket om sin tid i Radiosymfonikerna, bl.a. tiden
med Sergiu Celibidache .
Jan-Bertil kunde vara rätt så giftig i sina kommentarer.
Gentemot dirigenten i Jämjö Musikkår, sa han "så hade inte Celibidache
gjort". Ja, han skrädde inte orden, men han var flitig och var alltid med
på alla repetitioner och spelningar med musikkåren, bl.a. så bangade han
inte för att spela utomhus på Valborg med en av sina väldigt dyra
fagotter.
Men sista gången han var med o spelade började ambisen krångla så han
fick tyvärr sluta, men jag hade fortsatt kontakt med honom efter detta.
Sista gången jag träffade honom var i den lokala mataffären i Jämjö.
Då var han rätt så dålig fysiskt, men psykiskt var han pigg, med rappa
kommentarer som vanligt.
Må
han vila i frid!!
Anders
Karlsson
|